En dröm
Jag har redan fått en hel drös bevakningserbjudanden. Plötsligt står jag tvåa och trea på lägenheter som jag inte ens har haft möjlighet att titta på tidigare. Idag ska jag prata med en tjej som bor här:
Ska titta på den hade jag tänkt. Den har till och med balkong och kanske badkar (ser ut så på planlösningen, men hur verkligheten är vet man ju inte)! Jag vill nästan gråta! 0 km från universitetet och typ 2 till stan. Kan inte få en bättre lägenhet. Tillgänglig från den 31:a augusti!
Hoppas att den är fin och att de som står före mig i kön tackar nej. Jag ska försöka att inte hoppas på för mycket.
28 augusti, 10:57Skriv en kommentar
Vilsen
Jag är pinsam! Jag lyckades cykla vilse även till Strömpilen (jag cyklade ju vilse till Mariedal här om veckan också). Hur är det ens möjligt att ha bott i Umeå i tre år och ändå bara kunna hitta till universitetet? Det värsta var att jag inte bara cyklade vilse TILL Strömpilen. Jag cyklade även vilse hem igen. Men nu är jag hemma!
Jag provade lite stövlar på Din sko. Fast jag tänker inte shoppa mer denna månad, men det är ju kul att se vad som finns. Jag tycker att den här var rätt söt och ganska mycket min stil.
Men för samma pris skulle jag köpa t.ex. den här och den här och få en tredje sko gratis på Skopunkten. Så jag gissar att jag inte återvänder till Din Sko i år. :P
Ja, ja. Det jag egentligen skulle skriva är att jag äntligen har fått en remiss från sjukhuset. Jag har fått tid den 29:e och det är ju bra, för då har jag inläsningsdag till tentan och missar nästan ingenting.
26 augusti, 13:43Skriv en kommentar
Till slut
Nu har jag stått så länge i bostadskö att jag kan få bevakningserbjudanden. Det innebär att jag får gå före de som inte har bevakningserbjudanden i kön, oavsett om de har längre kötid än mig eller inte. Nu kanske det lossnar framöver.
Idag ska jag nog cykla till Strömpilen. Dagens motion. Jag kommer inte att hinna träna i eftermiddag. Sedan blir det Origo så småningom. Ska bli skoj.
26 augusti, 10:41Skriv en kommentar [5]
Första dagen
Nu har mottagningen dragit igång, men den är ju inte jag med och arrangerar i år. Det känns rätt skönt faktiskt! Skönt att slippa vara uppbokad varje dag och ha ett stort ansvar hela tiden. Den här mottagningen ska jag bara roa mig och ha kul! Fast en stor del av min bekantskapskrets är generaler i år och kommer att vara upptagna natt som dag, så jag kommer kanske känna mig lite ensam ibland. Jag har i alla fall mina klasskompisar. I morgon ska vi till Origo. Tidigt. Skittidigt. Så tidigt att vi slipper stå i kö. Innan dess ska jag försöka att hämta ut min personalpass, så att jag går in gratis. Jag har bokat in mig på två pass under mottagningsveckorna, plus att barlaget jobbar två pass sista dagen. Det blir lagom. Jag tänker inte jobba mer än så. Tänker inte ens jobba någon klubbkväll (22-02), för då blir man så trött.
Idag har jag betat av lite grejer på min att göra-lista. Eller. Jag la till typ sju punkter idag och betade av dem och de som har stått på listan den senaste veckan är fortfarande ogjort. Men det kommer väl. Jag har i alla fall köpt kurslitteratur (två superoinspirerande kopierade kompendium för 340 spänn) och varit på biblioteket och lånat en bok. Ingen kom med en taskig kommentar fast jag hade overall. Det är ovanligt när man rör sig runt biblioteket och andra ställen där overallrädda personer håller till. Sedan har jag inspekterat våra nya små studenter (fem) och datavetarnas nya små studenter (typ femtio). De verkar små.
25 augusti, 16:50Skriv en kommentar
Jackan
Här är jackan som jag skulle ha visat en bild på för flera dagar sedan:
Jag var tvungen att klippa lite i bilden för jag gör en ful min och har dubbelhaka. Inte för att bilden blev så smickrande i alla fall. Det ser ju ut som att jackan sitter som ett korvskinn. Jag tror (hoppas) att den är snyggare i verkligheten.
24 augusti, 13:17Skriv en kommentar [1]
Hejdå hem
Det blev kräftskiva igår. Jag hade inte trott att jag skulle äta några kräftor i år, men nu blev det så. Det lustiga med att äta kräftor i Norrland är att det är så få som har gjort det tidigare. Jag trodde kräftor åts över hela Sverige, men här är det kanske en tredjedel som aldrig någonsin har ätit kräftor och inte har en aning om hur man gör. Jag upptäckte det redan förra året, men jag fick det bekräftat igår också. Jag vet inte vad man äter i Norrland. Det är inte direkt alla som har ätit surströmming heller liksom.
Idag vet jag inte vad jag ska hitta på. Jag kanske ska slutföra de tre syprojekt som jag har påbörjat. Snart lär jag väl få packa ihop min symaskin och annat som jag har på mitt skrivbord i vardagsrummet.
Fast är det lika soligt idag som igår (det var riktig sommar igår) vill jag nog helst sola. Det är den sista dagen jag har en uteplats i söderläge. Framöver får jag sola på fotbollsplanen på innergården, så att hela området kan glo på mig och så att mina grannars äckliga, jävla hundar kan bita på mig. Tveksamt nöje. Jag kommer verkligen, verkligen, verkligen att sakna min uteplats. Vart ska man liksom ta vägen när man vill gå ut? Ta en promenad? Man blir så sjukt instängd när man inte har någonstans att ta vägen. I brist på en trädgård är en uteplats alltid något. Det är ju en egen yta av något slag i alla fall.
Från och med idag kan jag alltså vilken sekund som helst överraskas av den främling som kommer att flytta in i andra halvan av min lägenhet. Jag har redan börjat att sova med låst sovrumsdörr för att slippa överraskas när jag vill vara ifred. Fast jag önskar såklart att jag hade ett riktigt lås. Bli bestulen på allt jag äger och har kan jag tyvärr inte förhindra om det skulle bli så. Antar att inget försäkringsbolag i världen skulle ge mig ersättning heller om det hände. Inte för att jag direkt oroar mig för att bli bestulen, även om jag fattar att det är sådant som händer hela tiden i studentboenden med små möjligheter att låsa in sina värdesaker (jag har hört en miljard sorgliga historier på detta tema).
Gud vad jag vantrivs i mitt så kallade hem. Efter att ha bott här själv i ett halvår ser jag lägenheten som min och det känns grymt att bli fråntagen den. Trots att mina grannar inte har levt om på hela veckan och trots att mina underkläder inte har försvunnit sedan innan jul och trots att grannens kärring inte har stått utanför mitt fönster och kastat saker på länge så trivs jag inte alls. Jag står inte ut med tanken på att låta en främling rota omkring bland mina grejer och bo i min lägenhet. Jag ska nog inte vara hemma så mycket framöver. Från och med den här veckan kommer mitt hem ändå inte att kännas som ett hem. Jag kommer inte att ha ett hem där man kan komma hem och vara sig själv och slappna av. Jag måste leva mitt liv som på en scen framför någon jag inte har en relation till. Jag kan varken vara arg, ledsen, prata i telefon med någon, ta hem en kompis eller någonting utan att jag måste dela det med en person som jag faktiskt inte ens är särskilt intresserad av att lära känna.
Men jag ska verkligen försöka att inte vara helt orättvis. Det är säkert en ganska trevlig person och bla, bla, bla. Jag ska försöka att inte vara alltför otrevlig när stackaren flyttar in. Ärligt talat kommer det att bli svårt, för jag har ingen som helst lust att träffa denna människa. Jag har ingen som helst lust att försöka komma överens om hur och när lägenheten ska städas, plocka bort mina grejer i lägenheten för att göra plats, diskutera när och hur man har fest och allt annat som kan innebära ett stort irritationsmoment om jag inte får som jag vill.
Jag har en kompis, vars expojkvän bodde i kollektiv förut. I det kollektivet visste de inte ens vad varandra hette och det gick inte att laga mat i köket för att ingen diskade efter sig och det var så äckligt och ohygieniskt att det helt enkelt inte gick att syssla med matlagning där. Min kompis och hennes ex fick typ städa innan de använde toaletten för den var så äcklig att det inte var av denna världen.
Så kan man ju också bo. Jag har ingenting att säga till om ifall det skulle dra åt det hållet. Hemtrevnad.
24 augusti, 11:08Skriv en kommentar [1]
Som vanligt
Igår var det generalsfest. Mycket skojigt faktiskt. Roligare än förra året, för då var det så lite folk och så händelselöst. I alla fall som jag minns det. Nu längtar jag efter att Origo öppnar igen. Det är så kul att träffa alla igen.
Vad jag också gjorde igår var att köpa mig en ny jacka. Det är helt otroligt konstigt faktiskt. Jag skrev ju här om dagen att jag inte behöver mer kläder och inte ska köpa något mer (förutom en väska och ett par svarta stövlar). Men jag kunde inte låta bli. Den var löjligt snygg. Och dessutom hade jag bara tre höst/vårjackor sedan innan, varav en börjar nötas sönder, en är opraktisk och en är ful (den fula brukar jag ha när vi grillar korv och så brukar jag ha den till overallen när vi gör saker som förmodligen resulterar i att man rullar omkring i lera på ängarna). Kanske lägger upp en bild sedan när jag orkar. Inte på mina fula jacka alltså, utan på min nya.
Nu ska jag nog lägga mig i solen med den senaste Elle. Fast förmodligen luras utsikten från mitt fönster. Att solen skiner kan betyda att det är 12 grader och blåsigt. Är det kallt ska jag vara inomhus och lappa ihop min overall istället. Jag har fått en ny del. En röd. Den allra sista röda overallsdelen ever. De röda overallerna är utrotade numer eftersom elektroingenjörsprogrammet, som hade röda overaller, har slagits ihop med ding (dataingenjörerna alltså, eller “ding, ding, kan ingenting”, som vi brukar säga) och media. Egentligen slutade jag byta delar för flera år sedan. Jag slutade byta märken för flera år sedan också, men de bara förökar sig hela tiden.
23 augusti, 10:44Skriv en kommentar